• Min Graviditet

    Min förlossningsberättelse

    min förlossning

    Då tänkte jag äntligen ta mig tid att skriva min förlossningshistoria. Det har inte funnits mycket tid till övers då Zoe verkar känna på sig när jag vill skriva lite längre och börjar då skrika :p Nu sover hon som en prinsessa här bredvid mig i soffan och jag tänkte då passa på att börja iallafall. Det kan mycket väl bli så att det blir skrivet i omgångar, men jag publicerar det inte förrns inlägget är klart.

    Tankar innan förlossningen

    Jag var aldrig nervös inför förlossningen. Mitt förlossningsbrev innehöll inget speciellt förutom att jag ville ha både lustgas och epidural. Sedan en engelsktalande sjuksköterska om det fanns tillgängligt så att min pojkvän skulle förstå vad som händer hela tiden. Det går ju liksom inte att föreställa sig hur en förlossning kommer att kännas eller gå till. Det är heller inte så mycket du kan göra för att planera inför den, förutom vad du har med i förlossningsväskan. Jag kände därför att det blir bäst att bara låta det som sker ske. Det får gå som det går helt enkelt och det är inte så mycket att övertänkta innan. Vad som än händer så kommer du att klara av det 💪

    Min förlossning

    Mitt BF datum var den 17e Augusti, men bebisen var visst sin pappa upp i dagen och valde att komma sent, vilket hör till vanligheten, speciellt när det är första barnet 🙂 Natten till den 21a Augusti så sov jag väldigt dåligt. Jag vaknade på natten för att gå på toaletten och såg då att det kom lite blod. Jag blev självklart orolig att något var fel och började ringa till Södersjukhuset som jag hade valt att föda på. De berättade att allt verkade stå rätt till så länge det inte kommer mycket blod.
    Det var inte mycket till tröst den natten då jag som höggravid och dötrött  istället valde att sitta och fundera resten av natten över hur mycket blod som är mycket egentligen? Självklart började man Googla också…

    En sömnlös natt och 100 toalettbesök senare så kände man sig som en zombie hela dagen den 21a Augusti. Jag tänkte att om förlossningen sätter igång nu så kommer jag aldrig att orka den. Men som tur var så skedde inte detta utan jag bestämde mig för att satsa på en tidig kväll och ta igen min förlorade sömn. Trodde jag ja!

    Min förlossning timma för timma

    Trots att jag kände mig helt utmattad så kom jag inte i säng förrns strax innan 00.00. Luis ville sitta uppe längre och spela tv-spel och stannade därför i vardagsrummet medans jag gick och la mig.

    00.00 – Värkarna börjar. Jag har känt något som liknar förvärkar innan, men hur vet man egentligen hur dessa ska kännas första gången? När de första riktiga värkarna började så var jag fortfarande lite osäker. Ska de inte göra ondare än så här? Är de verkligen riktiga? Kanske ska jag vänta lite till? Hur tätt ska de komma egentligen förresten? Det har jag ju inte alls någon koll på av någon dum anledning. Dags att börja Googla!

    00.20 – AJ J*VLAR! Jo dessa måste vara the real deal. Men jag är så himla trött… kanske kan jag försöka sova lite grann bara..?

    00.30 – Nej det gick inte! Men jag är alldeles för trött för att gå upp från sängen. Jag slänger iväg ett sms till Luis som sitter i vardagsrummet där jag berättar att jag tror värkarna har börjat.

    00.45-01.00 – Luis kommer in i rummet och frågar hur jag mår. Han hjälper mig att googla ställningar som gör värkarna mer uthärdliga och vi får reda på att det ska vara 3-4 värkar var 10e minut innan det är dags att åka in. Just nu är det mellan 8-10 minuter mellan varje värk.

    02.00 – Nu har jag stått på alla fyra, suttit på kuddar och grejat i en timma. Värkarna blir bara mer intensiva och kommer med tätare mellanrum. Nu gör det dessutom riktigt ont så jag bestämmer mig för att ringa Sös.

    Samtal med Sös: Jag berättar att det är ca 6-7 minuter mellan värkarna och att de är väldigt intensiva. De säger åt mig att ta alvedon och försöka vila lite. Blir det olidligt så ska jag höra av mig igen.

    02.10-04.00 – Värkarna kommer och värkarna går… det blir allt mer täta och intensiva och vid 04.00 bestämmer jag mig för att nu är det nog olidligt. Det är dessutom ca 4 min mellan varje värk.

    Samtal nummer 2 med Sös: ”Ja hej det är Frida igen och nu tror jag minsann att det är dags! Nu måste jag få åka in.” Det jag får till svars då är att det tyvärr är fullt på Södersjukhuset och att de ska ringa till andra sjukhus för att se vart jag kan få plats. – Visst vill man ha det sjukhus man valt, men får man hamna på något annat så är väl det inte hela världen heller. Jag får veta att de snart ska ringa upp mig och berätta vart jag ska åka.

    Samtal nummer 3 med Sös: Det var visst fullt i hela Stockholm. Så jag får information om att åka in till Sös för undersökning i ett provisoriskt rum som de sätter ihop så länge.


    På plats på Södersjukhuset  

    Ca 04.45 – Jag får ett tillfälligt rum där jag får ligga medans sjuksköterskor kommer in med jämna mellanrum och tar blodtryck, mäter bebisens aktivitet och till sist kollar om jag har börjat öppna mig.

    05.00 – Oj, jag var visst öppen 6 cm redan! Inte konstigt att mina värkar är så pass starka!

    Här får jag information om att just denna natt har varit kaos. Väldigt många bebisar som kände att det var dags att kika ut just detta datum, vilket har gjort att det blivit fullt i hela Stockholm. De som jobbar på alla sjukhus har därför fått skicka folk till Gävle hela natten. Även Uppsala, Norrköping och Nyköping var fullt. Jag är däremot alldeles för öppen redan och kan inte skickas vidare hela vägen till Gävle och blir därför prioriterad. Tack lilla bebis att du brås lite på mamma trots allt och den svenska stressen!

    05.00-07.00 – Under dessa timmar får jag ligga i det provisoriska rummet utan någon smärtlindring då sjukhuset är fullt. Det är ett par som snart ska lämna och efter det ska personalen snabbt städa ordning rummet innan vi kan flytta in. Värkarna är väldigt starka men jag har snabbt lärt mig tricksen med att andas igenom dessa… helt utan att ha gått en endaste profylax kurs BAM!


    Äntligen ett rum!

    07.10 – Nu får vi flytta in i vårt förlossningsrum. Här bjuds det dessutom på lustgas och snart ska narkosläkaren komma med lite epidural, Halleluja!

    07.20 – Lustgasen fungerar inge vidare… När kommer narkosläkaren egentligen?

    Under tiden som vi väntar på epidural så kommer det in ett gäng trevliga sköterskor som ska kolla hur öppen jag är. I samma veva som de gör det så går vattnet. You’re welcome nursy!

    08.00 – Nu var det dags för epidural. Juste! Har hört att denna bedövning känns lite obehaglig att sätta dit…

    08.10 – Äh det där var inget, speciellt inte om man jämför med de värkar jag har. Eller hade. Nu känner jag dem inte alls längre.

    Jag får veta att lustgasen inte hjälpte särskilt bra då mina värkar pikade direkt och aldrig riktigt byggdes upp. De kan även se på deras mätningar av värkarna att de värkar jag har är väldigt starka och de förstår att det måste ha varit jobbigt för mig innan jag väl fick komma in i ett rum.

    Kommande timmar så ligger jag ner och pratar med Luis, är uppe och går och studsar sittandes på en pilatesboll. Epidural saktar nämligen ner förlossningsförloppet vilket gör att jag inte längre öppnas lika snabbt som hade gjort innan.

    Med jämna mellanrum så kommer det in sjuksköterskor för att kolla läget, känner hur öppen jag är, samt fyller på med epidural. Vi blir även serverade vatten, äppeljuice, mackor och lunch.


    Nu börjar det närma sig

    De sista timmarna är lite mer oklara. Epiduralen hjälper inte riktigt längre och värkarna känns väldigt starka tillsammans med ett intensivt och smärtsamt tryck nedåt. Värkarna som jag tyckt gjort ont innan var ingenting jämfört med detta.

    De ser på mätarna att mina värkar är väldigt intensiva och jag som normalt har en väldigt hög smärttröskel ligger och gråter. Det är sköterskor med mig hela tiden i slutet och de bestämmer sig till slut för att ge mig bäckenbotten bedövning. Bedövningen var väldigt obehaglig att ta och fungerade inte alls.

    Sköterskan vill att huvudet ska sjunka ner 1 cm till, men till slut så säger de att värkarna är alldeles för intensiva och att jag ska börja krysta. Jag får dessutom lustgas igen och när värkarna kommer och jag ska krysta så näst intill hyperventilerar jag lustgas så att jag till slut är helt borta i skallen.

    Under ett tillfälle börjar jag att hallucinera och ser mig själv med håret i en hästsvans och solbrillor stå framåtlutat mot mig själv där jag ligger i sängen. 

    Jag krystar och krystar tills det att sköterskorna ber mig lägga mig på rygg istället. Där fortsätter sedan förlossningen. Det jag minns mest från detta är att smärtan inte är lika intensiv längre när jag krystar samtidigt. De säger till mig att de ser bebisens huvud och jag försöker trycka på mer och mer… och mer… och mer.
    Att ha ett huvud på väg ut är kanske inte den skönaste känslan, men det brydde jag mig inte så mycket om just då. Det som var det jobbigaste var känslan av att vara helt slut i kroppen. Att trycka på och känna att det inte riktigt går, att man är så utmattad och bara vill ge upp.

    Saxen åker fram

    Till slut bestämmer de sig för att klippa. Huvudet är på väg ut men det går inte riktigt hela vägen. Att klippa gör de även för att undvika att du spricker.

    Direkt efter att snitten har gjorts så kommer huvudet ut med nästa krystning tillsammans med resten av bebisen. Den lättnaden att inte behöva krysta mer och att höra sin nyfödda bebis skrika i ett par snabba sekunder innan du får den upplagd på bröstet för ett första möte.

    Hud mot hud kontakt är viktigt i början fick jag förklarat för mig och jag tror att jag låg i nästan 3 timmar med bebisen naken på mitt bröst. Men tiden bara for förbi och det kändes knappt som en timma. Efter att ha hållit i bebisen i ca 5 minuter kommer jag dessutom på att jag inte vet om det är en pojke eller flicka. Jag får då berättat för mig att det är en liten flicka jag har fått ❤️

    De första timmarna efter förlossningen

    Vi lever som i en liten bubbla vi tre. Jag Luis och vår lilla tjej. Personalen kommer in med mat och dryck. De kommer in för att väga och mäta bebisen och vi får gissa vikt och mått. Allt skedde i rummet och bebisen lämnade aldrig vår sida under hela sjukhusvistelsen.

    Jag ska sedan ta en dusch, men det tog ett tag att ta sig till badrummet. Jag höll på att svimma varje gång jag försökte gå, men efter en stund gick det vägen.

    När vi är klara där så skjutsar en kvinna mig och bebisen i rullstol till BB hotellet där vi ska spendera våra två första nätter.

    På plats finns det sjuksköterskor dygnet runt. Vi får ett jättemysigt rum med tillhörande badrum som har allt vi behöver till bebisen de första dagarna. Det serveras även en riktigt bra frukostbuffe varje morgon till min förtjusning. Efter att ha blivit mätt efter två tuggor den senaste tiden kan jag äntligen äta massor igen!

    Här fortsätter vi leva i vår lilla bebisbubbla alla 3 tills det är dags att åka hem.

    Tankar nu i efterhand

    Den intensiva smärta jag kände vid de sista värkarna är nästan helt bortglömd. Minnet av dem började blekna redan de första dagarna. Det jag minns är spänningen och förväntningen av att bebis snart är här. Mina och Luis mysiga måltider under de timmar vi var på förlossningsavdelningen. När epiduralen kickat in och jag inte känner någon smärta alls och vandrar runt i rummet och studsar på en pilatesboll.

    Mina minnen från förlossningen är mestadels glada och mysiga. Även om det gör ont så är det bara tillfälligt. Och det kommer ju dessutom något underbart och helt fantastiskt ut av det. Och ja, jag skulle absolut kunna göra om det!

    Det tog sin lilla tid och det har blivit mycket skrivandes i omgångar då bebisen kräver mycket uppmärksamhet. Mn förhoppningsvis fick jag med allt det viktiga och intressanta 🙂

    Bebisens första natt med oss på BB hotellet i sin lilla gubbfrilla ❤️
  • Min Graviditet

    Gravid vecka 33

    gravid vecka 33

    Då har vi gått in i vecka 33. Jag känner att jag börjar bli lite tröttare vilket gör att det blir en tupplur var och varannan dag. Innan jag blev gravid så har jag oftast sovit 6-7 timmar per natt och sedan varit hur pigg som helst hela dagen. Att ta en tupplur är något som jag aldrig har kunnat göra tidigare, men nu känns det som ett måste ett par gånger i veckan.

    Hur mår jag annars?

    Förutom tröttheten så känner jag mig lite tyngre och klumpigare. Jag känner även att det blir trängre för bebisen i magen då det blir mer hårda tryckningar än sparkar nu för tiden. Speciellt ett ställe i sidan gillar den att trycka på riktigt hårt :p Kanske beror på att det är trångt på sidorna då min mage bara verkar vilja växa framåt och inget alls på sidorna.

    Cravings?

    De flesta av mina cravings har faktiskt försvunnit nu. Jag har suktat efter lakrits ett tag så idag blev det både salta lakrits ess och saltlakrits-glass. Men lite sug har jag nog kvar för frukt. Gärna lite syrligare frukter.

    Andra uppdateringar

    Jag har märkt att jag vissa stunder kan bli lite nedstämd och gärna vill vara för mig själv. Men jag har läst att det är väldigt vanligt att man blir mer introvert i slutet av graviditeten. Förutom det så mår jag bra. Saker och ting flyter på men det är fortfarande en hel del att fixa… och jag som känner mig så lat dessa dagar :p

    gravidmage vecka 33

    Inte den bästa bilden kanske, men man tager vad man haver när man är i sommartsugan 🙂

  • Min Graviditet

    Ytterligare ett barnmorskebesök

    gravid vecka 32

    Idag var jag hos barnmorskan här i Sverige igen och allt såg bra ut. Men till skillnad mot Spanien så låg magens och bebisens storlek under genomsnittskurvan och de sa att bebisen är lite mindre. Vi får väl se vad det blir när det väl är dags 🙂

    Utöver det så sa hon att det var väldigt mycket liv och rörelse där inne vilken bara är ett gott tecken. Och jag känner det jag med, det är en riktigt vild bebis där inne, röjer runt alla timmar på dygnet, men gärna lite extra runt 01-02.

    Ikväll åker jag ner mot mitt sommarställe och stannar där tills Fredag nästa vecka. Ska bli riktigt skönt.

     

  • Min Graviditet

    Vecka 30

    gravid vecka 30

    Idag gick jag in i vecka 30, det känns som att tiden bara susar förbi. Jag var även på ultraljud idag för att kolla hur allt står till. Det är en frisk och matglad liten bebis där inne som visst inte alls är så liten. Doktorn sa att min bebis är ”slightly big” och väger 1600 gram just nu vilket verkar vara mellan normalt till lite större. Man får väl hålla tummarna att det är mer normalt än stort så det inte kommer en redig Brontosaurus-bebis när det väl är dags :p

    Annars då, vad har jag för cravings just nu?

    Croissanter, vanliga utan någon fyllning. Frukt i allmänhet och tidigare i veckan hade jag sånt extremt sug efter mentos med fruktsmak. Iskaffe är något jag inte kan få nog av heller (men jag håller mig till max två koppar om dagen).

    Hur mår jag?

    Jag mår fortfarande prima. Min graviditet har än så länge varit väldigt snäll och jag har mått riktigt bra hela tiden. Inga jobbiga humörsvängningar med utbrott på min partner eller sånt. Däremot har jag varit lite extra blödig. Jag blir alltid rörd när jag ser videor av människor som gör snälla saker för djur, barn och gamlingar. Men nu för tiden så sitter jag och snyftar till minsta lilla snällhet som folk visar i sina videor.

    Sen är jag självklart tröttare än vanligt. Känner verkligen hur jag dippar framåt kvällen på ett helt annat sätt än jag gjorde innan jag blev gravid.

    Shoppat inför bebisens första tid?

    Jag är så sämst på att veta vad man behöver XD Som tur är så har jag massor av vänner att fråga om tips 🙂 Men det senaste som köpts in är Babynest och resesäng. Vi har balja här hemma och skötbord. Men behöver köpa till lite grejer till det. Kläder har jag även fått i massor 🙂

    croissant fika

  • Inlägget innehåller affiliatelänkar,  Min Graviditet

    Babynest

    Vi har redan fått så himla mycket kläder till bebisen från vänner, vilket uppskattas så otroligt mycket. Man kan knappt förstå att det ska få plats en liten person i dessa miniatyr-bodies när man håller upp och tittar på dem.  Vi har även fått lite andra artiklar som behövs efter det att barnet har fötts, men vi har mycket kvar! Något jag är inne och kollar på just nu är ett babynest. Det finns ju så många fina, men sen vill man även ha ett som är riktigt bekvämt, tryggt och bra också.

    Nedan ser ni några som jag har kikat på och är intresserad av:

    1. Done By Deer
    2. Kaxholmen
    3. Buddy & Hope

    Det blir mycket grått och neutrala färger då vi inte vet kön. Men jag älskar grått så det hade nog blivit det oavsett 🙂 Än så länge är de två översta mina favoriter och det lutar nog mot någon av dem.

     

    babynest för din bebis

    Varför behöver man ett Babynest?

    Jag har både läst och fått höra att det ofta är SÅ mycket bebisprylar man köper i onödan och faktiskt inte behöver. Men ett Babynest är något som verkligen rekommenderas att ha hemma innan bebisen kommer. Det ger bebisen en ombonad känsla som den är van vid att ha från mammans mage (i ett annat inlägg ska vi prata om baby-taco 🙂 ). Det är även bra att ha ett babynest om man ibland vill sova med bebisen i sängen. Den ska ju inte ligga fritt där när den fortfarande är så pass liten. Man kan låta bebisen somna nära sin mamma och pappa i sitt babynest och sedan bära ner det hela i spjälsängen.

    Sitter man i soffan och tittar på tv eller pratar med folk så kan bebisen ligga med bredvid och sova i sitt babynest. Jag har även läst tips om hur man lättast får bebisen att somna och sova lite längre med hjälp av ett babynest: Låt bebisen ligga i sitt babynest medans du ammar. När bebisen är mätt så kommer den snart att somna, låt den ligga kvar i knät i ca 20-30 minuter och bär sedan försiktigt ner hela nästet i spjälsängen. Då kommer känslan av värmen och mammans doft att sitta kvar och göra att bebisen känner sig tryggare.

    Man använder med andra ord sitt babynest dagligen, och nattligen 🙂

     

    Någon som har kunskap om babynests och vill dela med sig av tips?

  • Min Graviditet

    Tecken som visar att det är en pojke eller flicka

    pojke eller flicka?

    Jag har som jag nämnde i samband med mitt avslöjade förra veckan om min graviditet valt att inte ta reda på barnets kön. Detta är något som jag har bestämt sedan länge, långt innan jag träffade min nuvarande partner. Men jag tror att det kan ha att göra med att mina föräldrar aldrig kollade kön, man har ju för vana att apa efter sin mamma lite även om man inte alltid är medveten om det. Sen så tycker jag att det ska bli så himla spännande när det väl är dags. Kommer de att säga ”Grattis det är en liten pojke” eller ”Grattis det är en liten flicka”?

    Men även om vi valt att inte veta könet så kan jag ju inte låta bli att läsa artiklar och texter om tecken som visar att det är en tjej eller kille. Så jag tänkte skriva ner några av de olika tacken jag har läst om här i detta inlägg och se hur dessa stämmer in på mig eller inte.


    1. Illamående – Mådde du illa de flesta mornar under första trimestern? Då är det ett tecken på att det blir en tjej

    Jag mådde illa en hel del i början av graviditeten, det var även en av orsakerna till att jag tog ett graviditetstest. Detta fortsatte under en stor del av första trimestern så enligt detta tecken så lutar det åt en tjej.

     

    2. Kissets färg – Det påstås att om kisset har en mörkare färg så är det en flicka, om det har en mer ljusgul färg så är det en pojke

    Enligt detta tecken så blir det i så fall en pojke.

     

    3. Cravings – Är du sugen på sött så blir det en tjej, är du sugen på salt så blir det en pojke.

    Då var vi tillbaka på flicka igen. Jag är dagligen sugen på kaffe med fikabröd. Men har alltid varit en riktig godisgris så det är inget som har kommit speciellt nu. kanske att jag är extra sugen på just bullar och croissanter.

    sött eller salt under graviditet?

    4. Magens höjd – Är magen låg så är det en pojke, om magen är hög så är det en flicka.

    Denna är väldigt svår att svara på. Jag skulle säga att min mage är mer låg än hög. Däremot så ändras det utifrån hur mycket jag har ätit och bebisens placering i magen. Den flyttar runt och ändrar position väldigt mycket och jag har märkt att den gillar att befinna sig på magens högra sida.

    5. Barnets hjärtslag och din puls.

    Denna teori är den som är mest intressant tycker jag. Det sägs att fler antal hjärtslag och högre puls indikerar på att det är en flicka och tvärtom att det är en pojke. Detta är en metod som jag hört att de som forskar naturläkemedel ofta använder sig av, och jag har vänner som har kollat detta med pulsen och fått rätt svar om kön. Tyvärr vet jag inte vad bebisen har i hjärtslag, bara att allt låter bra. Däremot vet jag att jag själv i normala fall har väldigt lågt blodtryck och att det fortfarande ligger lågt nu under graviditeten.

    blodtryck - flicka eller pojke?

    6. Huden – Har din hy blivit bättre så är det en pojke, har den blivit sämre eller gett hudproblem så är det en flicka.

    Ett av mina första graviditetstecken var att jag fick torra eksem i hela ansiktet. De har som tur är försvunnit men jag har fortfarande eksem på armar och händer som inte vill ge med sig. Den där lysande graviditets-glowen som alla pratar om vet jag inte vart den är :p Så om det stämmer som de säger att en flicka stjäl sin mammas skönhet i under graviditeten så är det garanterat en flicka – med väldigt fräscha armar.

     

    Går vi snabbt igenom mina svar på dessa tecken så ser vi alltså att det står 3/3. Det är alltså 50% chans att det är en flicka och 50% chans att det är en pojke enligt dessa. Jag blev alltså inte klokare av dessa tester. Däremot är det alltid kul att kika på dessa för att se om man känner igen sig i något extra mycket. I mitt fall så är det nog mest illamåendet, sötsuget och att min hud blivit sämre på kroppen. Vi får helt enkelt se vad svaret på detta bli i Augusti. Vad jag vet helt säkert däremot är att vi kommer att bli precis lika glada oavsett vad det blir 🙂 💖

     

     

  • Min Graviditet

    Gravid-Lista

    preggy

    Nu när jag äntligen gått ut med min hemlighet så kan jag skriva mer om min graviditet här i bloggen! Yeey, som jag längtat! Varför jag inte har skrivit innan är för att jag lovat min pojkvän att han ska få berätta för våra vänner på Malta när vi väl åkte dit. Hade jag då skrivit om det här i bloggen så hade det nog redan läckt ut.

    Men än så länge har alla mina barnmorskebesök sett bra ut. Nedan tänkte jag dela med mig av en liten gravid-lista för att ni som är intresserade ska kunna få en bättre bild av allt. Det har trots allt redan hunnit gå längre än 6 månader.


    Vilken vecka är du i nu?
    Just nu är jag i vecka 28.

    Hur mycket har du gått upp under din graviditet?
    Under dessa 6 månader har jag hittills gått upp 5,5 kg.

    När är du beräknad?
    17e Augusti vilket är mellan min och min pojkväns födelsedagar. Så vi får se om bebisen kommer tidigt, i tid, eller sent.
    virgo vs leo

    När fick du reda på att du var gravid?
    I December förra året, ca 1,5 vecka innan julafton. Tomten kom tidigt i år 😀

    Var graviditeten planerad?
    Nej. Vi har pratat om barn och vetat att vi vill ha det senare, men nu valde barnet att komma tidigare till oss istället och vi båda längtar otroligt mycket trots att det inte var planerat att ske nu.

    När och hur berättade du för din partner att du var gravid?
    Vi var faktiskt på väg till en Motörhead-fest när jag bestämde mig för att ta ett graviditetstest. Jag var inte särskilt sen eller något men hade en konstig känsla i kroppen och kände att jag ville ta ett test för säkerhetsskull. Jag kunde inte vara bekväm med att gå ut och festa hela natten om det skulle vara så att jag var gravid. Sagt och gjort så köpte jag ett test och kollade sedan på toaletten på den restaurang vi besökte för middag den kvällen. Testet visade positivt och festkvällen förvandlades till en hemmakväll.

    Hur länge har du och din partner varit tillsammans?
    I ca 4,5 år

    Mådde du mycket illa i början?
    Ja! Det var en av anledningarna till att jag tog testet.

    Är du känslig?
    Nej. Jag har haft en otroligt snäll graviditet där mitt humör har varit på topp nästan varenda dag 🙂

    När kände du bebisens första sparkar?
    Vecka 19. Det gjorde även min  partner, och sedan dess har det varit väldigt vilt där inne.

    Har du fått bristningar?
    Nej inte än iallafall. Men det kanske kommer mer mot slutet?

    Hur många ultraljud har du gjort?
    Två. Första då jag var i 12 veckor då jag även gjorde Kub. Och andra när jag var i vecka 18-19.

    Vet du vad det blir för kön?
    Nej, jag har valt att inte ta reda på det och låta det bli en överraskning när dagen kommer. Ska bli SÅ himla spännande!! 😀

    Har du några cravings?
    Citrusfrukter (mest apelsiner & grapefrukt), Bröd och Gubbfika, gärna en kopp kaffe med vaniljbullar från ICA.

    citrusfrukter

  • Everyday life

    Jag ska bli mamma!

    6 månader gravid

    Jag har bokstavligen gått och burit på denna hemlighet i 6 månader nu. I Augusti så ska jag och mitt livs kärlek bli föräldrar. Vad det blir har vi (jag) valt att inte avslöja och låta det bli en överraskning när det väl är dags.

    Jag hade tänkt vänta tills imorgon då vi har vårt nästa läkarbesök, men jag kunde inte håll mig längre. 6 Månader är ganska länge att hålla på det redan :p Så nu håller vi tummarna för att allt ser fortsatt bra ut imorgon så att jag inte avslöjade min glada nyhet i onödan.

    Jag kommer berätta ALLT senare, men nu måste jag lägga mig och vila efter flygresan hem till Valencia.