3 springturer i veckan

För ett par år sedan var jag ute och sprang flera gånger i veckan. Jag kom in i ett flow under en vår/sommar som jag spenderade mycket av på landet. Det blev också lite av en egentid för mig då jag hade en 1,5 åring hemma. Att springa fram på landsvägarna förbi åkrar, lador och vacker natur gjorde verkligen gott för själen (och hälsan). Men någonstans för ett par år sedan så tappade jag det. Sedan blev jag gravid med Maia och för exakt 9 månader sedan kom hon till världen.

Men nu! I slutet av Februari, närmare bestämt den 19e så kom jag ut på min första springtur på länge. Det har säkert gått 1,5-2 år sedan jag sprang senast och första springturen var helt klart kämpig och jag nöjde mig med 2,3 km.

Som med det mesta i livet för mig så behöver jag en morot, något som gör mig extra taggad och motiverad. Till min hjälp av har därför “Nike run club” och jag har även pratat med en vän om att springa Lidingöloppet i September. Så fort jag får en utmaning och något att jobba mot så blir jag otroligt motiverad. Jag är nämligen väldigt tävlingsinriktad när det kommer till mig själv och gillar att nå nya nivåer.

Så sedan min första springtur för snart fyra veckor sedan så har jag kommit ut tre gånger i veckan för att springa. Och på dessa veckor har jag sprungit upp längden på mina springturer från 2,3 km till 7,6 km.

Det som har hjälpt och motiverat mig att komma ut och springa är:

• Att se mina framsteg med hjälp av en app. I mitt fall så använder jag Nike run club. Med det sagt så är det helt ok att inte ha framsteg varje springtur. Dagsformen varierar och ibland orkar man inte like långt som man orkade dagen innan.
  
• Sätta upp mål – I mitt fall att springa Lidingöloppet. Det är alltid extra motiverande när jag vet att jag har ett mål att jobba mot.
  
• Jämföra mina resultat och egna framsteg endast mot mig själv. Hur ofta, hur långt, hur snabbt osv som andra springer spelar ingen roll. Den enda jag “tävlar” mot och vill bli bättre än hela tiden är endast mig själv.
  
• Lyssna på något spännande. Jag skulle lätt bli uttråkad av att bara springa på utan att ha något i öronen. Helst lyssnar jag på någon bra ljudbok eller podcast som jag verkligen kan försvinna iväg i. Då tänker jag knappt på att jag springer.
  
• Hitta mitt eget tempo och köra på det. Det kanske går lite långsamt i början och det gör inget. Vill jag springa långt så måste jag köra på min egen takt och inte bli för andfådd. Så länge jag kan kontrollera min andning så vet jag att mitt tempo för att springa långt är bra.
  
• Den fantastiska känslan efter en springtur! Hur mycket det än tar emot innan jag ska ut och springa så ångrar jag aldrig en springtur när den väl är genomförd. Det är ju en förbaskat härlig känsla!