-
Latensfasen
Något verkar vara på gång nu iallafall. Efter mitt besök hos BB i Måndags så fick jag en liten blödning på kvällen. Ett tecken på att kroppen börjar förbereda sig inför förlossning. Däremot betyder det inte att det kommer börja nu snart.
Lägg märke till att jag skriver liten blödning. Får du som läser detta en större blödning eller känner dig minsta orolig så ring din förlossning.
Inatt började jag få värkar runt 00.00. De var först med 25-30 minuters mellanrum och höll på i 1 minut. Jag lyckades somna om lite mellan dessa men runt 02.30 var det 15 minuter mellan värkarna vilket resulterade i att jag inte kunde sova mer.
Runt 04.00 satte jag mig i köket och åt frukost då det var 6-8 minuter mellan värkarna. Jag tänkte att nu hinner jag få i mig något och när de blir någon minut tätare så väcker jag Luis och säger att det börjar bli dags.
Men icke! Efter det så började de bli mindre täta igen och till slut strax innan 06.00 så kunde jag somna om igen. Har sedan dess blivit väckt av värkar ett par gånger men de har då varit runt 30 min mellan dem. Vaknade igen runt 09.20 och har sedan dess haft någon mindre värk men inget märkbart.
Magen har ju helt klart sjunkit ner en bit också.
Vad betyder dessa värkar?
Vad jag förstår det som så är förlossningen på gång. Jag har gått in i den så kallade latensfasen. Och den kan pågå allt ifrån några timmar upp till några dagar.
Det är vanligare att man är inne i denna fas längre om man är förstföderska. För mig är det tvärtom då antar jag eftersom detta är mitt andra barn och jag hade aldrig någon latensfas med mitt första. Där började riktigt starka värkar direkt och efter några timmar fick vi åka in och jag var då redan öppen 7 cm.
Men nu är vi iallafall inne i slutspurten och vi får se om det hinner starta naturligt som jag önskar, eller om det blir igångsättning imorgon Torsdag, eller absolut senast Fredag.
Så länge så får jag gå runt och bara vänta här hemma. Äta gott, vila, ta en promenad, lyssna på ljudböcker och lösa korsord. Det är typ så mina dagar ser ut.
Här är lite bilder jag inte har delat ännu från Mors dag som vi valde att fira i Mexikanskt tema på Etnografiska här i Stockholm. Varför vi åkte dit för att fira är för att Luis är halvmexikan och född i Mexiko.
-
Vecka 42
Då gick man in i vecka 42, vilket jag aldrig hade trott att jag skulle göra denna graviditet då det är min andra. Men denna bebis verkar trivas bra där inne och planerade visst att stanna inne längre än sin storasyster som föddes 5 dagar efter BF.
Hur känns det att gå över tiden in i gravid vecka 42?
Just nu så vill jag ju mer än gärna att bebisen ska komma. Men samtidigt så mår jag heller inte jättedåligt. Jag har andra i min omgivning som verkar ha mått betydligt sämre än mig när de gått över tiden in i vecka 42. Nu fokuserar jag istället på att ta hand om mig själv så mycket det går och att försöka vila upp mig. Det sista är inte alltid så lätt då man sover sämst i slutet av graviditeten. Oändliga uppvak av toalettbesök och kramper/sammandragningar. Vi har dessutom redan en lite snart 4 åring här hemma som är mer vild än lugn. Som tur är så har jag ju även Luis som helt har tagit över hämtning, lämning och lite annat sedan några veckor tillbaka.
Det som egentligen är mest påfrestande just nu är de fysiska krämporna och sömnbristen. Jag har väldigt ont i höfter, nedre delen av mage och lår. Något som jag inte hade under min första graviditet på samma sätt. Jag vill gärna komma ut och göra saker men får otroligt ont om jag gått runt för mycket och kan knappt resa mig ur soffan senare under dagen.
Ungefär varannan dag är jag dessutom helt utmattad och känner mig inte riktigt ”här”. Ni vet när man går runt en hel dag och känner sig lite salongsberusad nästan?
Däremot så vet jag att detta är tillfälligt och snart över vilket gör att det inte påverkar mitt humör något alls nästan.
Kontroller i vecka 42 och igångsättning av förlossning
När man går en vecka över tiden så brukar man bli kallad till ett ultraljud för att se till så att bebisen har det bra där inne, att mängden fostervatten ser bra ut och att moderkaka och navelsträng jobbar på som de ska. Detta var något jag var inne och kontrollerade igår.
Igår tog vi en taxi in till det BB jag valt för att kolla status på mig, hur ”mogen” jag är och så vidare. Göra ett ultraljud, samt diskutera igångssättning.
Statusen för min tapp och hur öppen jag är var oförändrad sedan mitt barnmorskebesök i Torsdags. ”Typiskt!” var min första reaktion. Men läkaren berättade för mig att detta inte betyder att det är långt kvar för det. Det kan stå still i flera dagar och helt plötsligt mogna till supersnabbt under en dag och sätta igång förlossningen.
Vi diskuterade även igångsättning under gårdagen. Det fanns tid för mig att bli igångsatt redan igår om jag ville stanna kvar på BB. Efter lite fundering så valde jag dock att tacka nej till det och åka hem igen. Även om jag känner mig SÅ klar med denna graviditet så har jag fortfarande förhoppningar om att det ska starta av sig självt. Så nu har jag några dagar till på mig här hemma. Händer ingenting så kommer jag att bli igångsatt senare i veckan.
Bebisens status i magen var även bra och barnmorskan kunde se hur den tränade på för fullt inför livet på utsidan.
Tankar
Nu ska jag försöka att ta vara på egentid här hemma så mycket som möjligt innan bebisen kommer. Att vila mycket ligger också på min prioriteringslista. Däremot är det ju sämst att ligga inne i ett mörkt rum när man ser alla härligt soliga dagar passera förbi utanför sitt fönster. Så de dagar som jag känner mig lite piggare kommer jag nog att försöka komma ut och gå lite också. En kortis iallafall.
Idag kom jag iallafall ut för att äta lunch i det härliga vädret
-
Gravidlista Bebis nummer 2
Denna graviditet har varit annorlunda på många sätt från min första. Jag är dock inte förvånad över det då jag hört från andra att graviditet nummer 2 oftast har varit lite jobbigare än den första. Men det är nog väldigt individuellt och påverkas säkert av många olika faktorer. Här är iallafall min graviditets-lista för graviditet nummer 2!
Vilken vecka är jag i just nu?
Gick precis in i vecka 31.När är BF?
Enligt mina egna beräkningar från ägglossning så är det 31a Maj. Enligt barnmorskans beräkning så är det 27e Maj och enligt RUL den 4e Juni. Så någonstans i skiftet mellan Maj och Juni skulle jag gissaVet du vad det blir för kön?
Nej, även denna gång har vi låtit bli att kolla kön. Det får bli en överraskning när det är dags.Hur mycket har jag gått upp i vikt hittills?
Jag har än så länge gått upp 8 kg. Jag gissar därför på att jag kommer att gå upp mer i vikt denna graviditet än min första då jag har två månader kvar ungefär. Men Zoe gick jag totalt upp 9,5kg.
Men jag känner att efter de tre första månaderna av illamående så är min aptit väldigt mycket större än under min första graviditet, vilket jag inte har något emot då jag älskar mat
Var denna graviditet planerad?
Denna gång var det planerat. Testet visade dock först negativt så jag gick runt gravid i några veckor utan att veta om det. Min mens hade däremot krånglat månaden innan så jag misstänker att allt blev framskjutet. Därför var min mens kanske inte försenad riktigt när jag trodde att den var det och tog mitt test.
Har jag mått illa under denna graviditet?
OM jag har! De tre första månaderna var riktigt jobbiga. Jag mådde inte illa så att jag var tvungen att springa och spy. Men det kändes som att jag var på gränsen till att kräkas nästan konstant. Jag vet inte hur många möten jag har suttit i under denna månader och bara försökt fokusera på att inte behöva springa ut för att det känns som att jag ska spy. Extra jobbigt var det då ingen på dessa möten visste att jag var gravid :p
Vilka cravings har varit störst?
Det har varit väldigt olika till och från. Under en period var det skaldjur, framförallt ostron och räkor. Jag har även varit väldigt sugen på mackor ofta. Gärna polarbröd eller något nybakat fluffigt bröd från matbutikerna.
Men det som har varit konstant under hela graviditeten har varit frukt, bär och sötsaker, precis som med Zoe. Och kolsyra! Som tur är så har vi en sodastream hemma, däremot så brukar det dröja ett tag innan vi kommer ihåg att fixa ny kolsyra till maskinen när den har tagit slut.
Hur har jag mått fysiskt?
Inte toppen. De tre första månaderna mådde jag som sagt konstant illa och kände mig rätt hängig i kroppen. Sedan mådde jag rätt bra i kanske 1 – 1,5 månad. Men efter det så kom andra krämpor. Vissa dagar har jag haft så ont i mina höften att jag knappt har kunnat gå.
Jag känner helt klart av mer i kroppen under denna graviditet än vad jag gjorde under min första.
Hur har jag mått psykiskt?
Jag har mått väldigt bra psykiskt även denna graviditet. Den enda skillnaden jag verkligen märkt av är att jag varit mer orolig över saker i denna graviditet. I början så orkade jag inte vänta på KUB för att göra första ultraljudet så jag betalade för att gå till en privat klinik. Jag ville se att det verkligen var något där och att den lille mådde bra.
Under vecka 29 tyckte jag att den annars så vilda bebisen hade blivit på tok för lugn i magen. När jag tyckte att den varit väldigt lugn i 1,5 dag så valde jag att åka in till BB för att kolla läget i magen. Allt såg bra ut och den sprattlade runt som attan där inne, även om jag inte kände det på samma sätt som jag var van vid. Efter det har det däremot känts som vanligt igen.
Jag har även kommit på mig själv med att noja över saker jag råkat andas in, äta osv. Saker jag inte alls nojade över med Zoe. Men jag har blivit känsligare över lag sedan jag blev mamma så det har säkert med det att göra.
När kände du bebisens första sparkar?
Denna gång kände jag dem tidigare än första graviditeten. Vecka 17 kände jag första sparken och sedan dess har det varit ett väldans liv där inne. Förutom under två dagar då jag blev nojig.
Strax efter att jag känt sparkarna själv så kände även min syster och Luis små sparkar mot magen. Zoe fick känna sparkar någon vecka senare men tyckte nog mest att det var konstigt första gången :p
Vad tycker Zoe om att bli storasyster?
Hon är supertaggad! Enligt henne har jag en lillasyster i magen och pappa har en lillebror i sin mage. Hon vill gärna känna på magen, krama den och prata med bebisen. Hon säger at hon längtar tills bebisen ska komma ut så att hon kan leka med den.
-
Min förlossningsberättelse
Då tänkte jag äntligen ta mig tid att skriva min förlossningshistoria. Det har inte funnits mycket tid till övers då Zoe verkar känna på sig när jag vill skriva lite längre och börjar då skrika :p Nu sover hon som en prinsessa här bredvid mig i soffan och jag tänkte då passa på att börja iallafall. Det kan mycket väl bli så att det blir skrivet i omgångar, men jag publicerar det inte förrns inlägget är klart.
Tankar innan förlossningen
Jag var aldrig nervös inför förlossningen. Mitt förlossningsbrev innehöll inget speciellt förutom att jag ville ha både lustgas och epidural. Sedan en engelsktalande sjuksköterska om det fanns tillgängligt så att min pojkvän skulle förstå vad som händer hela tiden. Det går ju liksom inte att föreställa sig hur en förlossning kommer att kännas eller gå till. Det är heller inte så mycket du kan göra för att planera inför den, förutom vad du har med i förlossningsväskan. Jag kände därför att det blir bäst att bara låta det som sker ske. Det får gå som det går helt enkelt och det är inte så mycket att övertänkta innan. Vad som än händer så kommer du att klara av det
Min förlossning
Mitt BF datum var den 17e Augusti, men bebisen var visst sin pappa upp i dagen och valde att komma sent, vilket hör till vanligheten, speciellt när det är första barnet
Natten till den 21a Augusti så sov jag väldigt dåligt. Jag vaknade på natten för att gå på toaletten och såg då att det kom lite blod. Jag blev självklart orolig att något var fel och började ringa till Södersjukhuset som jag hade valt att föda på. De berättade att allt verkade stå rätt till så länge det inte kommer mycket blod.
Det var inte mycket till tröst den natten då jag som höggravid och dötrött istället valde att sitta och fundera resten av natten över hur mycket blod som är mycket egentligen? Självklart började man Googla också…En sömnlös natt och 100 toalettbesök senare så kände man sig som en zombie hela dagen den 21a Augusti. Jag tänkte att om förlossningen sätter igång nu så kommer jag aldrig att orka den. Men som tur var så skedde inte detta utan jag bestämde mig för att satsa på en tidig kväll och ta igen min förlorade sömn. Trodde jag ja!
Min förlossning timma för timma
Trots att jag kände mig helt utmattad så kom jag inte i säng förrns strax innan 00.00. Luis ville sitta uppe längre och spela tv-spel och stannade därför i vardagsrummet medans jag gick och la mig.
00.00 – Värkarna börjar. Jag har känt något som liknar förvärkar innan, men hur vet man egentligen hur dessa ska kännas första gången? När de första riktiga värkarna började så var jag fortfarande lite osäker. Ska de inte göra ondare än så här? Är de verkligen riktiga? Kanske ska jag vänta lite till? Hur tätt ska de komma egentligen förresten? Det har jag ju inte alls någon koll på av någon dum anledning. Dags att börja Googla!
00.20 – AJ J*VLAR! Jo dessa måste vara the real deal. Men jag är så himla trött… kanske kan jag försöka sova lite grann bara..?
00.30 – Nej det gick inte! Men jag är alldeles för trött för att gå upp från sängen. Jag slänger iväg ett sms till Luis som sitter i vardagsrummet där jag berättar att jag tror värkarna har börjat.
00.45-01.00 – Luis kommer in i rummet och frågar hur jag mår. Han hjälper mig att googla ställningar som gör värkarna mer uthärdliga och vi får reda på att det ska vara 3-4 värkar var 10e minut innan det är dags att åka in. Just nu är det mellan 8-10 minuter mellan varje värk.
02.00 – Nu har jag stått på alla fyra, suttit på kuddar och grejat i en timma. Värkarna blir bara mer intensiva och kommer med tätare mellanrum. Nu gör det dessutom riktigt ont så jag bestämmer mig för att ringa Sös.
Samtal med Sös: Jag berättar att det är ca 6-7 minuter mellan värkarna och att de är väldigt intensiva. De säger åt mig att ta alvedon och försöka vila lite. Blir det olidligt så ska jag höra av mig igen.
02.10-04.00 – Värkarna kommer och värkarna går… det blir allt mer täta och intensiva och vid 04.00 bestämmer jag mig för att nu är det nog olidligt. Det är dessutom ca 4 min mellan varje värk.
Samtal nummer 2 med Sös: ”Ja hej det är Frida igen och nu tror jag minsann att det är dags! Nu måste jag få åka in.” Det jag får till svars då är att det tyvärr är fullt på Södersjukhuset och att de ska ringa till andra sjukhus för att se vart jag kan få plats. – Visst vill man ha det sjukhus man valt, men får man hamna på något annat så är väl det inte hela världen heller. Jag får veta att de snart ska ringa upp mig och berätta vart jag ska åka.
Samtal nummer 3 med Sös: Det var visst fullt i hela Stockholm. Så jag får information om att åka in till Sös för undersökning i ett provisoriskt rum som de sätter ihop så länge.
På plats på Södersjukhuset
Ca 04.45 – Jag får ett tillfälligt rum där jag får ligga medans sjuksköterskor kommer in med jämna mellanrum och tar blodtryck, mäter bebisens aktivitet och till sist kollar om jag har börjat öppna mig.
05.00 – Oj, jag var visst öppen 6 cm redan! Inte konstigt att mina värkar är så pass starka!
Här får jag information om att just denna natt har varit kaos. Väldigt många bebisar som kände att det var dags att kika ut just detta datum, vilket har gjort att det blivit fullt i hela Stockholm. De som jobbar på alla sjukhus har därför fått skicka folk till Gävle hela natten. Även Uppsala, Norrköping och Nyköping var fullt. Jag är däremot alldeles för öppen redan och kan inte skickas vidare hela vägen till Gävle och blir därför prioriterad. Tack lilla bebis att du brås lite på mamma trots allt och den svenska stressen!
05.00-07.00 – Under dessa timmar får jag ligga i det provisoriska rummet utan någon smärtlindring då sjukhuset är fullt. Det är ett par som snart ska lämna och efter det ska personalen snabbt städa ordning rummet innan vi kan flytta in. Värkarna är väldigt starka men jag har snabbt lärt mig tricksen med att andas igenom dessa… helt utan att ha gått en endaste profylax kurs BAM!
Äntligen ett rum!
07.10 – Nu får vi flytta in i vårt förlossningsrum. Här bjuds det dessutom på lustgas och snart ska narkosläkaren komma med lite epidural, Halleluja!
07.20 – Lustgasen fungerar inge vidare… När kommer narkosläkaren egentligen?
Under tiden som vi väntar på epidural så kommer det in ett gäng trevliga sköterskor som ska kolla hur öppen jag är. I samma veva som de gör det så går vattnet. You’re welcome nursy!
08.00 – Nu var det dags för epidural. Juste! Har hört att denna bedövning känns lite obehaglig att sätta dit…
08.10 – Äh det där var inget, speciellt inte om man jämför med de värkar jag har. Eller hade. Nu känner jag dem inte alls längre.
Jag får veta att lustgasen inte hjälpte särskilt bra då mina värkar pikade direkt och aldrig riktigt byggdes upp. De kan även se på deras mätningar av värkarna att de värkar jag har är väldigt starka och de förstår att det måste ha varit jobbigt för mig innan jag väl fick komma in i ett rum.
Kommande timmar så ligger jag ner och pratar med Luis, är uppe och går och studsar sittandes på en pilatesboll. Epidural saktar nämligen ner förlossningsförloppet vilket gör att jag inte längre öppnas lika snabbt som hade gjort innan.
Med jämna mellanrum så kommer det in sjuksköterskor för att kolla läget, känner hur öppen jag är, samt fyller på med epidural. Vi blir även serverade vatten, äppeljuice, mackor och lunch.
Nu börjar det närma sig
De sista timmarna är lite mer oklara. Epiduralen hjälper inte riktigt längre och värkarna känns väldigt starka tillsammans med ett intensivt och smärtsamt tryck nedåt. Värkarna som jag tyckt gjort ont innan var ingenting jämfört med detta.
De ser på mätarna att mina värkar är väldigt intensiva och jag som normalt har en väldigt hög smärttröskel ligger och gråter. Det är sköterskor med mig hela tiden i slutet och de bestämmer sig till slut för att ge mig bäckenbotten bedövning. Bedövningen var väldigt obehaglig att ta och fungerade inte alls.
Sköterskan vill att huvudet ska sjunka ner 1 cm till, men till slut så säger de att värkarna är alldeles för intensiva och att jag ska börja krysta. Jag får dessutom lustgas igen och när värkarna kommer och jag ska krysta så näst intill hyperventilerar jag lustgas så att jag till slut är helt borta i skallen.
Under ett tillfälle börjar jag att hallucinera och ser mig själv med håret i en hästsvans och solbrillor stå framåtlutat mot mig själv där jag ligger i sängen.
Jag krystar och krystar tills det att sköterskorna ber mig lägga mig på rygg istället. Där fortsätter sedan förlossningen. Det jag minns mest från detta är att smärtan inte är lika intensiv längre när jag krystar samtidigt. De säger till mig att de ser bebisens huvud och jag försöker trycka på mer och mer… och mer… och mer.
Att ha ett huvud på väg ut är kanske inte den skönaste känslan, men det brydde jag mig inte så mycket om just då. Det som var det jobbigaste var känslan av att vara helt slut i kroppen. Att trycka på och känna att det inte riktigt går, att man är så utmattad och bara vill ge upp.
Andas lustgas sittandes på en pilatesboll. Här börjar de riktigt intensiva värkarna 
Jag får epidural i ryggraden
Saxen åker fram
Till slut bestämmer de sig för att klippa. Huvudet är på väg ut men det går inte riktigt hela vägen. Att klippa gör de även för att undvika att du spricker.
Direkt efter att snitten har gjorts så kommer huvudet ut med nästa krystning tillsammans med resten av bebisen. Den lättnaden att inte behöva krysta mer och att höra sin nyfödda bebis skrika i ett par snabba sekunder innan du får den upplagd på bröstet för ett första möte.
Hud mot hud kontakt är viktigt i början fick jag förklarat för mig och jag tror att jag låg i nästan 3 timmar med bebisen naken på mitt bröst. Men tiden bara for förbi och det kändes knappt som en timma. Efter att ha hållit i bebisen i ca 5 minuter kommer jag dessutom på att jag inte vet om det är en pojke eller flicka. Jag får då berättat för mig att det är en liten flicka jag har fått
De första timmarna efter förlossningen
Vi lever som i en liten bubbla vi tre. Jag Luis och vår lilla tjej. Personalen kommer in med mat och dryck. De kommer in för att väga och mäta bebisen och vi får gissa vikt och mått. Allt skedde i rummet och bebisen lämnade aldrig vår sida under hela sjukhusvistelsen.
Jag ska sedan ta en dusch, men det tog ett tag att ta sig till badrummet. Jag höll på att svimma varje gång jag försökte gå, men efter en stund gick det vägen.
När vi är klara där så skjutsar en kvinna mig och bebisen i rullstol till BB hotellet där vi ska spendera våra två första nätter.
På plats finns det sjuksköterskor dygnet runt. Vi får ett jättemysigt rum med tillhörande badrum som har allt vi behöver till bebisen de första dagarna. Det serveras även en riktigt bra frukostbuffe varje morgon till min förtjusning. Efter att ha blivit mätt efter två tuggor den senaste tiden kan jag äntligen äta massor igen!
Här fortsätter vi leva i vår lilla bebisbubbla alla 3 tills det är dags att åka hem.
Första mötet med bebis. 
Precis innan vi ska åka hem från BB hotellet
Tankar nu i efterhand
Den intensiva smärta jag kände vid de sista värkarna är nästan helt bortglömd. Minnet av dem började blekna redan de första dagarna. Det jag minns är spänningen och förväntningen av att bebis snart är här. Mina och Luis mysiga måltider under de timmar vi var på förlossningsavdelningen. När epiduralen kickat in och jag inte känner någon smärta alls och vandrar runt i rummet och studsar på en pilatesboll.
Mina minnen från förlossningen är mestadels glada och mysiga. Även om det gör ont så är det bara tillfälligt. Och det kommer ju dessutom något underbart och helt fantastiskt ut av det. Och ja, jag skulle absolut kunna göra om det!Det tog sin lilla tid och det har blivit mycket skrivandes i omgångar då bebisen kräver mycket uppmärksamhet. Mn förhoppningsvis fick jag med allt det viktiga och intressanta
Bebisens första natt med oss på BB hotellet i sin lilla gubbfrilla -
+4 Dagar över BF
Ingen bebis idag heller. Däremot så har mina sammandragningar börjat göra lite mer ont, så jag håller tummarna för att det är på gång.
Dessa har även påverkat min nattsömn så jag hade varit otroligt trött idag. Har mestadels stannat i sängen där jag spelat tv-spel och kollat på serier. Känner att jag måste passa på att vila upp mig nu. Brås bebisen på mig så kommer vi inte få mycket sömn under natten :pMedans vi (o)tålmodigt väntar på bebisen så har jag fått hem lite produkter från Twistshake. Ska bli spännande att se vad bebisen kommer att tycka om flaskan (från 2 mån). Jag älskar även deras fina klämmisar som man kan fylla på med egen bebismat.
Vill du spana in deras produkter och kanske beställa något så har jag just nu ett samarbete med Twistshake som ger dig 20% rabatt på deras produkter med koden: FRIDACHRISTINA
-
2 Dagar över BF
Då är det två dagar sedan jag hade min BF. Det ser med andra ord ut som att bebisen brås mer på sin far än på mig :p
Däremot så är det väldigt få som föder på sitt beräknade datum. Hela 70% av alla bebisar föds efter det beräknade datumet. Och än så länge är det bara två dagar. Bebisen kommer väl så snart den är redo.Tills dess passar jag på att vila och ta det lugnt. I går kväll var det perfekt då det spöregnade ute och jag kunde sitta inne och mysa framför serier och tv-spel. Idag skiner solen för fulla muggar. I tankarna vill man alltid ta till vara på de fina dagarna och komma ut en sväng. Men jag är alldeles för trött för det just nu. Ska komma ut på min dagliga promenad senare, men inte i denna sol. Föredrar kvällspromenader nu för tiden. Snart hoppas jag på att kunna ta promenader med min barnvagn
Hur som helst så ser planen ut såhär just nu:
- Vänta och se om bebis kommer
- Gå på ultraljud den 26e om bebisen fortfarande inte har anlänt. Ser allt bra ut så får jag vara gravid en vecka till. Är det något som avviker så blir jag skickad på igångsättning.
- Får jag fortsätta vara gravid och inget har skett den 1a September så blir jag igångsatt.
Jag hoppas ju självklart på att det ska starta naturligt nu under veckan. Även om jag inte är gigantisk (Har gått upp runt 9 kg totalt) så känner man sig väldigt stor och tung + att man ständigt har ett tryck nedåt som är rätt oskönt. Och once again! Alla toalettbesök under natten. Ser fram emot att slippa dem.
Och sen ser jag självklart fram emot att äntligen få träffa bebisen! Det ska bli så spännande att se om det är en pojke eller flicka. Vem bebisen är lik. Hur den kommer att vara och allt sådant som hör där till!
-
Gravid + Veckans Lista
Nu har jag legat på latsidan när det kommer till dessa listor under denna vecka. Men det är ok. Jag har trots allt inte allt för mycket energi just nu då det är så himla nära BF. Så istället för att göra två listor så tänkte jag slå ihop dessa denna gång.
Vi börjar med några snabba:
- Dagar kvar till beräknad förlossning: 8 dagar
- Veckans humör: Bra men trött. Vaknar med energi men dippar tidigt under kvällen.
- Veckans känsla: Tacksamhet. Jag är tacksam över att min graviditet har varit snäll, och för alla fina människor som finns runt omkring mig
- Veckans mat/dryck: Smoothies. Det är det absolut första jag dricker på mornarna när jag vaknar. Idag ska jag inhandla mer ingredienser & fortsätta med mina underbart goda smoothies. Sedan har det blivit en hel del te också.
- Veckans Film/Serie: Breaking Bad. Har redan sett hela serien men kollar om tillsammans med min familj. Det kan trots allt vara det bästa som någonsin har visats på tv.
Veckans höjdpunkt
Det måste vara alla de stunder jag finner energi och orkar göra saker. Var på middag hos ett par vänner (L&L) i Onsdags och åt jättegod mat. Fick dessutom ett jättefint mjukisdjur till bebisen som jag är helt säker på att den kommer att gilla
Jag har även paket att hämta på posten samt en trevlig grillkväll planerad i helgen.Tankar inför förlossningen
Jag har bara nyligen börjat förstå att bebisen kommer snart. Smärtan och sånt som kan hända under själva förlossningen funderar jag inte så mycket på. Det jag mest oroar mig över är att jag ska vara allt för trött, och liksom inte orka :p. Men de tankarna kommer mest under kvällarna då min energi ligger på 0.
Däremot så känner jag att det är dags snart. Det känns tungt nu i slutet och jag längtar tills graviditeten är över och det är dags att börja lära känna vårt barn. Jag ser fram emot mysiga promenader i vår fina vagn och att hitta på mysiga saker med våra vänner som också har barn.
Jag längtar dessutom efter att få ta ett glas med riktigt gott rödvin tillsammans med lite goda ostar.
Veckans inspo
-
Gravidlista Vecka 38
Nu börjar det verkligen närma sig och jag kan fortfarande knappt fatta att vi snart ska få en bebis. Det går liksom inte att föreställa sig en liten mini-mig mixad med en liten mini-Luis. En Svensk/Mexikansk/Costaricansk liten bebis vars blivande bästis kom till världen förra veckan. Min bästis som jag känt hela mitt liv fick sin andra lilla pojke för 1,5 vecka sedan. Efter att ha varit bästis i hela sitt liv med någon så känns det ju självklart att även våra barn ska bli det
Men låt oss påbörja denna veckas gravidlista
Veckans mående – Förvärkar och tryck nedåt
Precis som det står i den lilla rubriken ovan så har jag haft en hel del förvärkar på senaste (tror jag iallafall). Speciellt sent på kvällarna och om nätterna kommer de. Vaknar flera gånger per natt av att magen är stenhård och värker. Jag känner även hur bebisen pressar nedåt på ett helt annat sätt än tidigare.
Det börjar med andra ord kännas att det rör sig mot slutet nu. Men utöver dessa krämpor så mår jag bra vilket jag är tacksam över.
Tusen liter vatten och ett evigt kissande
Jag dricker enorma mängder vatten nu för tiden. Speciellt framåt kvällarna. Jag försöker att göra tvärtom och dricka mer under dagen just för att undvika att vakna kissnödig på nätterna. Men icke. Det är som att jag får riktiga törst-attacker under kvällarna och kan hälla i mig hur mycket vatten som helst. Kanske har att göra med att jag ätit mycket kräftor på senaste som är väldigt salt? Men när dessa törst-attacker så är iskallt kolsyrat vatten min räddare.
Vart har känseln på magen tagit vägen?
Något jag märkt av på senaste är hur jag ibland tappar känseln på vissa punkter på magen. Jag har dock läst att det är helt normalt då magen växer snabbt i slutet och töjer ut sig. Alla nerver hinner inte med i svängarna riktigt och man kan uppleva domnande fläckar på magen.
Men detta var dock inget jag visste om innan, så visst blev man lite orolig när sånt plötsligt skedde.
Hur ser det ut med namn då?
Där har vi inte kommit långt. Vi har båda lite förslag på både pojknamn och flicknamn, men inget vi kommit överens om. Vi har sagt att vi ska sätta oss ned snart och bestämma oss för 3 pojknamn och 3 flicknamn. Sedan bestämmer vi ett av dessa när bebisen kommer. Jag fortsätter gå efter mina egna tips i inlägget om hur man kommer på babynamn.
Uppsvälld, bristningar och pigmentförändringar?
Jag är inte i mål ännu, men än så länge har jag bara upplevt att jag kan känna mig lite svullen i ansiktet. Har även sett en liten blodåder stå ut på ena benet men förutom det så har jag inte upplevt några bristningar eller pigmentränder på magen. Kanske kan man ana en liiiiiten svag rand ovanför naveln på några centimeter. Men den kan jag endast se i lite grann i vissa ljus.
