Lidingöloppet

Då var det avklarat, mitt allra första lopp.

I våras bokade jag in mig på Lidingöloppet 15 kilometer. Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig, men fick höra flertalet gånger att det är ett väldigt tufft lopp jag har bokat in. Ibland fick jag även höra att det är bland de tuffaste i Sverige. Då jag inte har någon särskild erfarenhet av lopp i Sverige så vet jag inte om det sistnämnda stämmer. Men det var helt klart tufft! Riktigt tufft.

Träning inför Lidingöloppet

Jag hade som plan att träna inför loppet under sommaren som jag spenderade på landet. Jag är dock inget fan av att springa i stekande sol, och denna sommar bjöd på riktigt fint väder. Det blev alltså inte alls så mycket träning som jag hade planerat in. Det kom jag istället igång med ordentligt cirka en månad innan Lidingöloppet.

Däremot vill jag poängtera att jag har sprungit en del innan, så jag startade inte från noll en månad innan loppet.

Jag kom ut cirka 3 gånger i veckan och sprang oftast mellan 7-10 km. Det längsta jag sprang under dessa veckor (även mitt längsta någonsin) var 12,5 km.

De sista två veckorna försökte jag springa så mycket som möjligt i terräng där det bjöds på jobbiga backar. Detta varvade jag med utegym för att jobba på styrkan. Även ett yogapass i veckan för att verkligen stretcha ut kroppen och träna min balans.

Mat innan Lidingöloppet

Jag som har noll koll på vad man bör äta innan ett lopp fick fråga runt lite, samtidigt som jag bestämde mig för att lyssna på Afterworkoutpoddens avsnitt som spelades in inför Stockholm marathon. Där fick jag en massa bra tips och bestämde mig för att ladda med mycket vätska, vätskeersättning och kolhydrater dagarna innan loppet. Jag köpte även hem nocco & proteinbarer för att få lite extra energi dagarna innan och på själva morgonen innan loppet.

På dagen som jag skulle springa så åt jag ägg och hembakat bröd till frukost.

15 kilometer i terräng

Dagen till ära bjöd på strålande väder, trots att tidigare prognos hade visat på regn. Det var dock en hel del leriga pölar kvar från tidigare skurar dagarna innan.

Loppet startade bra och jag kände mig oslagbar! Efter diverse backar och ungefär 50% av loppet kvar var jag däremot rätt slut. Det var riktigt jobbigt med alla backar och det verkade ibland som att de aldrig tog slut. Men jag hade redan bestämt mig för att jag kan och ska klara det, så min envishet gjorde att jag orkade fortsätta.

Distanserna mellan backarna var dock riktigt sköna och man kände hur man kunde ladda om batterierna lite inför nästa uppförsbacke.

När jag väl såg målet så kände jag dock att det inte kom en sekund för tidigt. Jag var helt slut samtidigt som jag var riktigt nöjd med min insats.

Jag och mitt sällskap hade pratat innan loppet om att vi skulle försöka springa det på 1 h & 30 minuter, och vi sprang in på exakt den tiden! Hur sjukt är inte det?

Efter loppet

Att få hälla i sig vätska och trycka in en bulle i munnen samtidigt som man bara kunde slå sig ner i gräset till strålande sol kändes fantastiskt. Till vår förtjusning så var även Lidingöloppet sponsrat av Mariestad och det serverades alkoholfri öl till alla deltagare. Den ölen smakade fantastiskt gott just då!

Även om benen var helt slut så var känslan i kroppen helt underbar när vi gick längs gångvägarna i solskenet tillbaka mot bussen för att åka hem igen.

Och ja, jag är nu taggad på att springa fler lopp!